Tarminfektioner symptom
Diarré indelas i akut och kronisk beroende på om varaktigheten är mindre än 2 veckor eller överstiger 4 veckor [2]. Patofysiologi Vid diarré föreligger en obalans mellan absorption och sekretion av vatten i tarmlumen. Vattnet transporteras passivt genom osmos och regleras av elektrolyter. Normalt är absorptionen kvantitativt större än sekretionen, vilket gör att antingen mindre absorption eller ökad sekretion leder till ytterligare mängd vatten inom tarmlumen.
Fyra patofysiologiska mekanismer leder till fyra olika typer av diarré: osmotisk, sekretorisk, exsudativ och motilitetsrelaterad. Klinisk presentation Det är vanligt att patientens uppfattning om diarré kan skilja sig från vårdgivarens, varför en noggrann anamnes utgör en hörnsten i utredningen. Exempelvis kan analinkontinens uppfattas som diarré av patienten, men någon rubbad tarmfunktion föreligger inte.
Infektioner i tarmkanalen
Vid akut påkommen diarré bör i första hand gastroenterit misstänkas. Noggrann anamnes kan dock indikera andra orsaker, t ex akut uppkommen blodtillblandad diarré vid ischemisk kolit [4].
Särskilt alarmerande symtom vid diarré kan vara nattlig diarré, progressiv buksmärta, viktnedgång och blodtillblandad avföring. Nydebuterad diarré med inkontinens kan tyda på lågt sittande rektalcancer. Utredning av diarré Den inledande utredningen av patienter med diarré innefattar noggrann anamnes och fysikalisk undersökning. Som ett stöd i utredningen kan nio principiella bedömningssteg göras.
Steg 1. Det första steget är att avgöra om patienten verkligen har diarré eller inte. Anal inkontinens rapporteras ofta av patienter som diarré fastän övriga delar av mag—tarmkanalen har intakt funktion [5]. Dessutom kan stagnation av tarminnehållet i kolon ge upphov till fekalombildning, vilket medför s k obstipations- eller förstoppningsdiarré vanlig hos äldre, dementa och sängbundna patienter.
Ägg från äggbod i länet återkallas – köpare ombeds återlämna äggen
En per rektum-undersökning är viktig både för att bedöma sfinktertonus och för att identifiera eventuella fekalom i rektum. Steg 2. Det andra steget är att identifiera om diarrén är läkemedelsrelaterad. Med tanke på att många läkemedel kan framkalla eller förvärra diarré är det viktigt att fastställa det tidsmässiga sambandet mellan insättning och dosering av läkemedel och uppkomst av diarré.
Anamnesen bör också innefatta naturläkemedel, vitaminer och mängden konsumtion av koffein, läskedrycker och tuggummi. Konstlad diarré är ett tillstånd där en person medvetet framkallar diarré, oftast genom smyglaxerande missbruk, t ex överkonsumtion av levotyroxin eller laxeringsmedel hos anorektiker [6]. Steg 3. Vid akut infektiös diarré finns tillstånd som kräver särskilda överväganden; vid t ex en epidemisk akut diarrésjukdom som kolera är det angeläget att skyndsamt identifiera organismen och påbörja folkhälsoåtgärder för att begränsa utbrottet.
Steg 4. Det fjärde steget är att bedöma diarréns duration. Diarré med varaktighet mindre än 2 veckor är akut, och diarré som varar 4 veckor eller mer är kronisk. Steg 5. Mer än 90 procent av fallen av akut diarré har infektiös genes, och sjukdomsbilden kännetecknas ofta av feber, kräkningar och buksmärtor.
Sjukdomsinformation om Clostridioides difficile-infektion
Beroende på agens som orsakar diarrén kan kräkning dominera över diarré, och diarrén kan vara blodig eller icke-blodig [7]. Det är viktigt att särskilja infektiös diarré från icke-infektiös diarré. Steg 6. Det sjätte steget är att fastställa om diarré eller kräkning är det övervägande symtomet. Matförgiftning och viral gastroenterit är två tillstånd där kräkning dominerar över diarré.
Bakteriellt inducerad matförgiftning medför ofta illamående och grav kräkning 2—7 timmar efter intag av kontaminerad mat Salmonella, Shigella, Campylobacter, EHEC [enterohemorragisk Escherichia coli], stafylokocker, Bacillus cereus, Listeria, Vibrio, hepatit A-virus.