Stel och värk i kroppen
När Terese var tolv år svimmade hon på tennisbanan. När hon vaknade upp hade hon ont i huvudet och det har hon haft varje dag sedan dess. I dag är hon 33 år. Efter gymnasiet började Terese jobba som undersköterska och ett år senare fick hon ont i ryggen. Det är alla tunga lyft, tänkte hon och började styrketräna. Men värken blev värre och spred sig snart till axlar, nacke, höfter och ben.
En dag när hon sovit på soffan vaknade hon med känslan av att ha träningsvärk i hela kroppen. Hennes första tanke var att hon legat konstigt, men den influensaliknande värken försvann aldrig. Jag gick ut och grät och blev så kränkt av hans ord att jag nästan trodde att han hade rätt, berättar Terese. Hon fortsatte att jobba men situationen var ohållbar.
Nästa läkare sa att hon var spänd i musklerna och gav henne tabletter. Hon gick till en naprapat och sedan till en kiropraktor som efter många misslyckade försök rekommenderade henne att gå till en smärtläkare. Då, vid 21 års ålder, fick hon sin diagnos. Inga undersökningar hon gjorde visade något, men jag kände smärta så fort hon tog i mig. Det räckte för att hon skulle förstå.
Terese hade läst lite om fibromyalgi tidigare och när hon fick diagnosen var det mycket som föll på plats. Äntligen kunde jag sätta ord på mina problem och kanske också bli trodd av familj och vänner som tidigare trott att jag inbillat mig. Men efter ett tag övergick lättnaden också i sorg och Terese insåg att hon troligtvis skulle leva med sjukdomen resten av livet.
Muskelvärk och ont i hela kroppen - stressystem i obalans
Terese träffade sin man Niklas redan när hon var 17 år och han är en av få som varit med från början och vet vad hon gått igenom. Att få biologiska barn kändes extra viktigt för Terese som själv är adopterad och inte känner till sina rötter. Kanske skulle ett barn till och med hjälpa henne att må bättre?
Hon började läsa på och tog kontakt med andra i samma situation och bestämde sig sedan tack vare stödet hon fick för att våga följa sin dröm. Året efter dotterns födelse började Terese gå på rehabilitering där hon fick träffa läkare, sjukgymnast och en grupp andra med fibromyalgi. Där fick hon också sin första samtalskontakt i form av en kurator.
Men under tiden hon jobbade med sig själv och försökte lära sig att acceptera sin smärta, sjönk hon istället ner i mörkret. Hur skulle jag kunna vara mamma när jag hade så här ont? Jag blev deprimerad och tänkte många tankar om att jag inte ville finnas.
När nervsystemet är i obalans
Jag var en börda för alla, hade alltid ont och var aldrig glad. Det var då, för sex år sedan, hon fick kontakt med en psykolog som hon går till än i dag. Efter ett år med antidepressiv medicin mådde Terese bättre, men tyvärr kommer depressionen och ångesten tillbaka i perioder, om det händer något jobbigt eller om hon blir för stressad. Mina barn betyder allt för mig i dag och får mig alltid att må bättre.
”Ingen trodde på att jag var sjuk”
Terese ser ut som vilken kvinna och mamma som helst. Hon fick, ganska många år efter dotterns födelse, även två söner. Antagligen dröjde andra barnet så länge för att Terese helt enkelt inte hade klarat av ett till barn tidigare. Det var ödet, tror hon. Inläggen är fulla av glada barnbilder och hon skriver om renovering och inredning, graviditet och vikt och hur man får livet att gå ihop som trebarnsmamma.